I en liten stuga, gömd i skogens famn, Där solens strålar smyger in genom fönstrets ram, Bor en vänlig alv med ögon så klara, Hon heter Lysande Lina och är en riktig stjärna.

Lina har ett uppdrag, en viktig plikt, Att svara på frågor, dag som natt, i regn och i ljus. För när människor undrar, när de längtar efter svar, Då tittar de ner i formuläret och hoppas på ett mirakel där.

Formuläret är magiskt, det vet alla små troll, Det är som en portal till en annan värld, en hemlig dörr. Man skriver sina tankar, sina drömmar och sin oro, Och Lina läser dem noga, med ett hjärta som är stort som en skog.

“Kära Lina,” skriver en flicka med lockigt hår, “Jag undrar varför stjärnorna blinkar så där?” Lina ler och svarar, med en gnista i sitt öga, “Stjärnorna blinkar för att säga godnatt till jorden, min vän.”

En pojke med smutsiga knän skriver: “Hur blir man modig?” Lina tänker och svarar, med visdom från en äldgammal bok: “Mod kommer från hjärtat, från att våga tro på sig själv, Och när du känner rädsla, tänk på stjärnorna och deras ljus.”

Formuläret fylls med frågor om livets alla mysterier, Om kärlek, om vänskap, om drömmar och äventyr. Lina svarar tålmodigt, med en vänlig ton, Och när natten faller, lägger hon sig ner på en stjärna och somnar.

Så om du någonsin undrar, om du har en fråga i ditt bröst, Titta ner i formuläret och skriv det du känner mest. För Lysande Lina väntar där, med svar som är som magi, Och hon kommer alltid finnas där, för dig och mig.